Boktips; Seven Deadly Sins

Seven Deadly SinsJag suger verkligen på att komma ihåg att uppdatera min blogg, men tänkte jag skulle försöka lite igen då. Har nyss läst Corey Taylor’s självbiografi och den är lite speciell måste jag säga. För er som inte vet vem Corey Taylor är så är han frontman och sångare för två band; Slipknot och Stone Sour, men han pysslar med all möjlig musik och samarbetar med många. Men han är mest känd som frontman i Slipknot, klädd is sin monstermask och overall.

Han har ett genomgående tema i sin bok som ett inlägg mot det väldigt religiösa hyckleriet om de sju dödssynderna som gärna nämns lite här och var i olika situationer i USA. Därav titeln; ”Seven deadly Sins. Settling the argument between born bad och damaged good”. Men framför allt så handlar ju hela boken om hans eget liv, Corey har levt hårt och han börjar boken med att berätta om en ”minnesvärd” partykväll där han lyckades med konststycket att gå igenom alla sju synderna.

Jag hade ju förstått om inte annat via deras sångtexter att livet kanske inte varit så enkelt alla gånger. Slipknot har 9 medlemmar, alla från Iowa, USA och ingen av dem har väl haft en speciellt… priviligierad uppväxt om vi säger så. Corey beskriver sin egen uppväxt som otrygg, att de alltid flyttade runt och hamnade i den ena konstiga situationen efter den andra, att han aldrig fick chansen att rota sig någonstans. Innan han var 16 år började han med speed (typ amfetamin) och kokain, och fick sig en tankeställare när han vaknade upp i en sopcontainer, utan tröja och alldeles blodig. Han lade av med de tyngsta drogerna ”i tid” men istället blev det en himla massa sprit år framöver. Utan att säga för mycket så kan jag säga att när jag väl kommit fram till kapitlet ”My Waterloo” så var jag lätt oförberedd på hur … naket det kapitlet var i jämförelse med de andra som gärna sarkastiskt med svart humor skämtade sig igenom den ena saken efter den andra. Det kändes det kapitlet kan jag säga, för vissa svek är värre än andra…

Men någonstans i detta så hittade han hem i musiken, han är numera nykter sedan år tillbaka. Corey har alltid varit rapp i käften med kommentarer till allt, och han har en speciellt stil när han sätter igång att orera. Det var ovant att läsa det snarare än lyssna på det som man är van vid. Nu har den nyss kommit ut som ljudbok att jag köper den och behåller istället för att köpa ”papperskopian”.

Jag lägger till två bilder på textstycken som jag knäppt ur boken. Fortsätt läsa ”Boktips; Seven Deadly Sins”