16 Jag skämtar inte

Kom just från huset. De höll på att sätta upp en bräda – IGEN. När jag snackade med killen som var där så hade han fått order av sin snickaransvarige att så skulle det vara men jag kunde prata med honom för han var på väg tillbaka till huset. Vilket jag gjorde och han såg helt frågande ut när jag pratade kakel.

Så – missförstånd.

IGEN.

Fast han var där när jag och min offertansvarige gick igenom det som jag var missnöjd med i mitten på veckan. Knäck i öronen? För mycket att komma ihåg? För det är ju inte så att någon av dem skriver upp saker och ting när man går igenom uppgifter att göras.

Så det var att säga hur jag ville ha det igen. De skulle åka och hämta en gipsskiva att sätta upp och kontakta kakelkillarna och skulle se till att allt blev klart idag. Det hoppas jag sannerligen.

Allt det här före frukost. Nu har jag druckit kaffe och lugnat mig lite så nu är det dags för frukost. Håller tummarna för den här dagen att bara bli bättre.

1 thought on “16 Jag skämtar inte

  1. Det måste vara värmen! Jag skyller allt på värmen. Glömskan, tröttheten, långsamheten: ”Det måste vara värmen!”

    Annars kan det ju vara det där att inte skriva upp saker… hm… tror du behöver sitta på en pall och titta på, nu när det blir tredje gången gillt och allt.

    Kram

Kommentarer inaktiverade.